Sometimes, its okay to fall apart.

...

Kan säga att jag inte kommer blogga på ett tag, vi ser väl när jag börjar om - om jag nu kommer göra det. Ger inget att fråga om varför för det är inget som kommer delas med andra förutom mina närmaste. Alla sköt om er och ta vara på era nära och kära, alla förtjänar någon som bryr sig.

PEACE OUT!

Älskar er

So am i still waiting, for this world to stop hating. And I wonder if I'll live to feel a smile, Cuz I'm knowin that it's been awhile.

After all the roads we take

We make the same mistakes

All over again

you're not even worth the fight

Jag ska fan bli enstöring. fara till Bagdad och leva själv i en lerhydda mitt ute i ingenstans.

det känns som att allt jag gör bara blir fel.

Förlåt.

Jag var inte så stark som jag trodde, jag önskar att jag var det.

Hur kan sanningen göra så ont,

Hur kan lögner kännas bättre?

gabbs, kom hem igen! Jag saknar dig.

Lillasyster är nere i göteborg med sin klass. Tycker det är jätte roligt att hon ska är på en klassresa med tanke på hur bra och rolig min klassresa var ! Men jag måste säga att jag saknar dig gabbs ! Saknar att inte höra sång hela tiden, nu saknar jag det faktiskt. Saknar att så fort någon kommer innanför dörren att inte höra prat. syster kom hem snart ! ♥

to be honest, i miss you.

Fan, nu  blev det för mycket att tänka på. Jag pallar inte.

Alldeles för länge, alldeles för mycket.

Jag vill sova, men kan inte.

För mycket tankar, för lite tid.

Jag vill lära mig av mina misstag,

men jag verkar inte lära mig nått alls.

Jag vill inte att tankarna kommer då jag ska sova,

hatar att gråta mig till sömns.

Jag vill inte sakna dig,

jag vill glömma allt,kunna gå vidare -

det verkar vara för mycket begärt.

Men mest av allt så

vill jag va me min linnea NU.

---

nä, nu ska jag dra mig till sängen

och somna med ludde i famnen !

för vet att jag skriver för mycket skit

då jag är alldeles för trött.

♥

Just take my hand, we will fly over neverland.

Sitter och tänker en massa just nu,

jag måste säga att jag hatar när jag blir förvirrad.

Jag hatar att inte veta vad jag ska tro och tänka,

alla tankar som börjar snurra runt i skallen.

Jag kan få panik och börja tro att jag är paranoid,

jag börjar måla upp massa scenarier som jag vet inte stämmer.

Men tankarna bara flyger omkring, dem finns redan där

och dem går inte få bort för dem försvinner inte.

Jag hatar att inte ha kontrollen, att inte veta vad som är sant,

att inte veta hur det kommer bli, att tro en sak sen så visar de sig att det var helt fel.

Det är saker jag tycker är jätte jobbigt och som jag verkligen har problem med.

Jag vill inte vara förvirrad, jag vill själv styra över vad jag ska tro och tänka.

Noone wants to be the last one standing.

jag försöker verkligen

men ändå blir allt fel

oavsett vad jag gör

varenda liten grejj

det känns som om jag förlorat

en stor del av mig själv

jag kan inte hitta tillbaka

jag vet inte ens om jag vill

Jag vill inte leva såhär, snälla ta mig till en annan värld. Jag vill inte leva såhär, med så många besvär.

ibland när jag är ledsen så tänker jag för mycket

jag önskar att jag kunde berätta för mina vänner

men istället så blir det ett påklistrat leende

ett leende som döljer vad jag egentligen känner

När jag är ledsen berättar jag aldrig att jag är det.

Jag säger till alla att allting är bra.

Men ibland önskar jag att mina vänner ibland kunde se

och förstå att jag är ledsen.

Och jag vet, det är sjukt att kräva att dem ska se det.

Men ibland önskar jag att det fanns någon

som kände mig så väl så att bara se mig,

eller  höra på min röst att jag är så sjukt förstörd

och kunna förstå och verkligen tvinga mig

att berätta vad som hänt.

Det är som att jag vill bli räddad men samtidigt inte.

Men mest av allt önskar jag att jag inte ska

vara så sjukt svag som jag är.

Jag vill inte att det som har hänt ska

få övertaget och hindra mig från att leva.

Jag hatar mig själv för att jag låter det som hänt

styra så otroligt mycket över mitt liv.

Just nu vill jag bara ha en enda känsla,

jag vill ha känslan av trygghet.

Jag behöver den känslan.

I need to stop dreaming and start to live my life.

jag vet inte vad jag ska säga

är det ens någon som lyssnar

jag vet inte vad jag ska göra

är det ens någon som bryr sig

jag önskar att jag kunde glömma

för jag vill inte leva så här

inte i en värld där jag inte är jag

där jag låter mina minnen styra

jag önskar att jag var stark

att jag vågade lita på folk

släppa in dem i mitt liv

så kommer de nog aldrig att bli.

Every feeling that I get But I haven't missed you yet.

Jag borde sova, men jag hatar att somna. Vill inte somna, ligger alltid och tänker i typ 1 timme innan jag lyckas somna. ajja fyfann.

PEACE OUT!

Be prepared for the unexpected.

One of the most frightening thing in the world

is for me is to be let down

to think that noone care

to think that they don't want to

Vad väljer du hellre, aldrig hitta någon som tycker om dig, eller aldrig hitta någon som du tycker om?

Igår när vi var hos sanna så spelade vi ett spel där man var tvungen att välja mellan två alternativ. Då kom typ världens jobbigaste fråga upp "Vad väljer du hellre, aldrig hitta någon som tycker om dig, eller aldrig hitta någon som du tycker om?" Alltså seriöst, en jätte jobbig fråga. Va vill man hellre...? Jag valde att aldrig hitta någon som jag tycker om. Eller så känns det då iallafall. För jag tror inte jag skulle klara av att bara hitta personer som jag gillade men som inte gillade mig, det skulle man ju bli helt förstörd av. Men å andra sidan så är det ju inte kul om man aldrig hittar någon som man tycker om. Så ja, det är en sjukt svår fråga men jag hålelr ändå kvar vid att aldrig hitta någon som jag tycker om. Vad skulle ni välja? "Aldrig hitta någon som tycker om dig, eller aldrig hitta någon som du tycker om?"

PEACE OUT!

Sometimes we expect more from others bacause we would be willing to do that much for them.

Sitter med syster breve mig och har deeptalk, eller vi sitter mest och gråter inge mer. blir som sagt inte så mycket prat. Vet inte vad jag ska skriva, borde egentligen inte skriva när jag är ledsen, brukar bara bli så att jag sårar människor då men jag behöver skriva något iallafall. Så nu får jag väl såra alla, för nu tänker jag på mig. Jag behöver få skriva av mig för att själv kunna må bättre. Så förlåt om jag sårar någon, men just nu skiter jag i det.

Jag mår inte alltid bra, jag mår dåligt jag med. Jag tror alla gör det, men visar det bara olika. Sen så äre alltid på kvällen som de kommer, på kvällen alla tankar kommer. Jag önskar att jag för en ändå dag kunde få slippa dem där tankarna, en ändå kväll då jag skulle kunna somna med ett leende på läpparna och bara vara lycklig.

Jag önskar verkligen att jag någon dag ska kunna lita på någon så pass mycket att jag kan berätta varför jag är ledsen, berätta om det där som tynger ner mig varje dag. Som kan få mig att sluta skratta mitt i ett skämt oavsett hur roligt det var. Men som de känns nu tror jag inte det kommer hända, jag vill verkligen inte att det ska va såhär. Nä nu ska jag sluta skriva innan jag skriver något dumt.

Tänk dig en värld som rasar
Tänk dig människor jag älskat, lärt mig hata
Tänk alla gånger som jag varit ensam
Tänk alla gånger som jag stannat kvar och väntat
Tänk dig ett liv i tårar, när man blivit sårad