Sitter med syster breve mig och har deeptalk, eller vi sitter mest och gråter inge mer. blir som sagt inte så mycket prat. Vet inte vad jag ska skriva, borde egentligen inte skriva när jag är ledsen, brukar bara bli så att jag sårar människor då men jag behöver skriva något iallafall. Så nu får jag väl såra alla, för nu tänker jag på mig. Jag behöver få skriva av mig för att själv kunna må bättre. Så förlåt om jag sårar någon, men just nu skiter jag i det.

Jag mår inte alltid bra, jag mår dåligt jag med. Jag tror alla gör det, men visar det bara olika. Sen så äre alltid på kvällen som de kommer, på kvällen alla tankar kommer. Jag önskar att jag för en ändå dag kunde få slippa dem där tankarna, en ändå kväll då jag skulle kunna somna med ett leende på läpparna och bara vara lycklig.

Jag önskar verkligen att jag någon dag ska kunna lita på någon så pass mycket att jag kan berätta varför jag är ledsen, berätta om det där som tynger ner mig varje dag. Som kan få mig att sluta skratta mitt i ett skämt oavsett hur roligt det var. Men som de känns nu tror jag inte det kommer hända, jag vill verkligen inte att det ska va såhär. Nä nu ska jag sluta skriva innan jag skriver något dumt.