Jag vill inte leva såhär, snälla ta mig till en annan värld. Jag vill inte leva såhär, med så många besvär.

ibland när jag är ledsen så tänker jag för mycket

jag önskar att jag kunde berätta för mina vänner

men istället så blir det ett påklistrat leende

ett leende som döljer vad jag egentligen känner

När jag är ledsen berättar jag aldrig att jag är det.

Jag säger till alla att allting är bra.

Men ibland önskar jag att mina vänner ibland kunde se

och förstå att jag är ledsen.

Och jag vet, det är sjukt att kräva att dem ska se det.

Men ibland önskar jag att det fanns någon

som kände mig så väl så att bara se mig,

eller  höra på min röst att jag är så sjukt förstörd

och kunna förstå och verkligen tvinga mig

att berätta vad som hänt.

Det är som att jag vill bli räddad men samtidigt inte.

Men mest av allt önskar jag att jag inte ska

vara så sjukt svag som jag är.

Jag vill inte att det som har hänt ska

få övertaget och hindra mig från att leva.

Jag hatar mig själv för att jag låter det som hänt

styra så otroligt mycket över mitt liv.

Just nu vill jag bara ha en enda känsla,

jag vill ha känslan av trygghet.

Jag behöver den känslan.

Du vet jag finns här om du vill prata!