Ibland är människan exceptionellt, passionerat förälskad i att lida.
"Det är inte mina ord, men jag önskar att jag skrivit dem.
Men det spelar ingen roll, för jag håller med. Smärtan är min passion, min religion.
Den överger mig aldrig. Den vägleder mig. Den är jag. Jag förstår det nu.
Jag tror att citatet betyder att vi måste fatta de livsavgörande besluten men hjälp av vår smärta.
Den jämnar så att säga marken för allt vi gör, allt vi blir. Därför tyr vi oss till den.
Vi studerar den och älskar den trots att den plågar oss. Vi har inget val.
Jag upplever det här mycket starkt och tydligt, jag förstår det fullkomligt.
Jag kan vända mig om, se tillbaka på mitt liv, och inse att smärtan fattade alla besluten.
Jag kan blicka framåt och se vart den för mig.
Jag går inte längre längst vägen. Den rör sig under mig, som ett brett band genom tiden.
Den bar mig hit. Smärtan är den klippa jag bygger mitt liv på.
Mitt sanna jag är smärta. Tills döden skiljer oss åt."
Men det spelar ingen roll, för jag håller med. Smärtan är min passion, min religion.
Den överger mig aldrig. Den vägleder mig. Den är jag. Jag förstår det nu.
Jag tror att citatet betyder att vi måste fatta de livsavgörande besluten men hjälp av vår smärta.
Den jämnar så att säga marken för allt vi gör, allt vi blir. Därför tyr vi oss till den.
Vi studerar den och älskar den trots att den plågar oss. Vi har inget val.
Jag upplever det här mycket starkt och tydligt, jag förstår det fullkomligt.
Jag kan vända mig om, se tillbaka på mitt liv, och inse att smärtan fattade alla besluten.
Jag kan blicka framåt och se vart den för mig.
Jag går inte längre längst vägen. Den rör sig under mig, som ett brett band genom tiden.
Den bar mig hit. Smärtan är den klippa jag bygger mitt liv på.
Mitt sanna jag är smärta. Tills döden skiljer oss åt."
Läser en bok på svenskan som heter "Poeten" och det är något med det här stycket som en av personerna i boken skrivit. Och jag kan på nått sätt inte sluta läsa det om och om igen. Det är inte det att jag "tycker om" smärta, tvärtom jag hatar att känna smärta, men det ligger så mycket sanning i det han säger.
Jag tror det är precis som han säger, allt man gör handlar om smärta, kan vara allt från att man är rädd att bli sårad, man är rädd att såra nån ocv. Kan inte förlara vad det är jag älskar emd de där stycket men det känns som så "verkliget" för mig.
Kommentarer
Trackback
